Nu brinner ett ljus på Amigos grav i skogen och ett på farfars grav på kyrkogården. Snart ett år sedan farfar lämnade oss, tiden går fort men jag saknar honom fortfarande. Försvinner saknaden någonsin?

Tiden på jobbet idag gick sakta, var ju knappast rusnning så jag fick en del tråkigt pappersgöra gjort. Reklamationer och godmottagning. Rooligt. =P

Nu ska jag försöka göra lite fint i rövarkulan. Diska, vika tvätt och plocka undan massa skräp. Konstigt hur två personer kan stöka ner. Ser mer ut som att det bor 14 st här hemma.. Men det är väl bara jag&J med våra 7 olika personligheter var som är bra på att grisa ner. Ja och så bor det ju en MacGyver, en Gibbs och en löpande Fiffi här med. Och de kan minsann konsten att dra fram massa saker de också, iaf de två sistnämnda. Fiffi har massa tuggben överallt och katten han har leksaksråttor.

Ha en fin alla helgons kväll änglar!

PUSS&HEJ!!



Våra fina..
Ibland så kommer saknaden och bara slår till i bakhuvudet och känslan att jag har klappat Amigo för sista gången slår till hårdare än någonsin. Då kommer det lite tårar och hela världen känns lite miserabel. JAG SAKNAR HÄSTEN.


Sovmorgon är guldmorgon just nu. Jag åt lite extra länge och gick en långpromis med fnörten. Var förbi en vända hos kaninen också. Den har det varmt&mysigt inne i stallet men just nu är den himla ensam. Ska diska lite nu och sen göra mig redo för arbete.

Världen är inbäddad i frost.


Gjorde en hemsk upptäckt när jag kom tillbaka från promenaden. Jag hittade en död&frusen ekorre. Eftersom den var inbäddad i frost kunde jag inte fastställa dödsorsaken. Men det kan vara så att Leroy Jethro Gibbs aka Ekorrdräparn har varit framme igen. Jä**a katt.