Det senaste dygnet har jag haft närkontakt med naturen deluxe här hemma i trädgården. Jag har haft hjärtklappning och panikskrikigt och hoppat högt och varit lugn och sansad. 

Det började igår kväll med att jag såg Gibbs på gården. Tänkte gå och klappa lite på honom när jag tvärtstannade och tjöt rakt ut. Den där pinnen han hade framför sig var ingen pinne.. 😱 (null)
Jag vet faktiskt inte vem som var räddast av oss två. Den stackars kopparormen eller jag. 

Järker fick komma till undsättning och med en hink och en grep förpassade han den lilla ormen till skogs.. Jag försökte verkligen hjälpa honom men nej, hjärtat bankade och jag var halvt hysterisk. Sen kom J tillbaka från skogen och berättade glatt att han gjort en filmsnutt när den lilla rackaren ringlade ut i friheten igen. Mysigt va? Ska nog poppa popcorn och titta ikväll. INTE!! 😱

Sen kom nästa lilla filur och kraschlandade i regntunnan. Jag och barnen stod ute på balkongen imorse när jag hörde nå konstiga krafsande ljud. Gick ut och lyckades lokalisera ljudet till hörnet på gammelstugan. Där fann jag den här;
(null)    En tornseglare! 💕 Den stackaren hade hamnat i vattentunnan och kunde inte ta sig upp. 
Den gången var jag mindre hysterisk eftersom fåglar inte är lika läskiga som ormar.. 
Den fick ligga på land och torka sig. Efter frukost var den borta och nu flyger det runt två tornseglare på gården igen. 💕 

Den tredje närkontakten hade jag bland jordgubbarna när en padda plötsligt kravlade sig fram från ett gömställe. Hoppade högt men insåg sen att det inte var något farligt. Nu ligger den under kryddväxterna och svalkar sig.

Naturen alltså, vilken grej! ❤️ 




Kommentera

Publiceras ej