Det är så sorgligt. Det är så tomt. Idag fick hon somna in och komma till katthimlen där inga tumörer och sjukdomar finns. Det gick lungt och stilla och sen var det över. Med tårarna strömmande ned för kinderna klappade jag henne över den mjuka pälsen medan hon somnade in.
Tack söta fina Vännen! Du är saknad!
*Puss å hej*
1 kommentarer
Anonym
28 Sep 2007 20:55
R.I.P Jag vet hur det känns, vi fick avliva vår katt den 1 april och det gör så ont att det finns inte. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Men han finns alltid kvar hos oss.
Kommentera