pluppelinda

Just nu känner jag mig som en helt värdelös förälder. Totalt inkapabel. Ärtan och jag var inte sams när hon fick gå och lägga sig och jag känner mig som ungefär som den uslaste mamman i världen. Fy vad det sliter ibland. Tålamodet som testas till max. Hur gör andra? Och hur gör andra för att hålla det totalt stökfritt hemma? Inträffar aldrig här iaf. 

Tålamodet borde ju vara oändligt vid det här laget. Men icke. Som igår när vi skulle ut med hunden och den stora skrek om sina vantar, den lilla slet fram handen och skulle Ha den framme i iskylan och så grinade hon också och hunden som vägrade gå fast det kom en traktor och jag röt i. Fy tusan vad jag kände mig värdelös och helt slut. Men hem kom vi till  slut. 

Nä. Nu ska jag sova och så hoppas jag att morgondagen blir en bättre dag! Okej? Vi kan väl bestämma det?